Lena gott & blandat

Tankarna efter helgen har landat och kan kort och gott säga att jag är så enormt glad att jag har mina vänner och att ni betyder så mycket för mig. Den ena min idrottspykolog som stöttade mig hela lördagen och även vissa samtal under sändagen och sen min promenadkompis som ställde upp hela söndagkvällen för mig. Så underbara och ett TACK är för lite att säga egentligen men kan inte säga mera nu.

Att bara få spy ut en massa skit som jag tänker och att du egentligen kanske inte förstår så mycket men lyssnar ändå och ger tips men det viktigaste av allt du finns där och lyssnar på mig när jag behöver det. Det är det som betyder, vet inte hur jag skulle ha klarat av kvällen utan dig.

Det var grymt länge sen jag kände denna känslan när det gäller basketen och vill inte känna den. Första gången jag egentligen tvekar till ett beslut som egentligen inte ligger i mina händer men jag tvekar ändå inför beslutet. Shit jag vill inte känna så här och det värsta av allt är att jag kan inte släppa en annan sak men det hela heller som egentligen inte har med basketen att göra men ändå.

Jag behöver dig här och nu och vill inte att det ska vara så här, snälla prata med mig nu. Vi släpper ner stridsyxan och begraver den ljupt, Jag älskar ju dig! Detta påverkar nog tyvärr mer basketen än vad jag egentligen vill erkänna.