Matchen mot Uppsala

Matchen mot Uppsala.
Nya linnen, ny musik och äntligen skulle vi få spela hemma match i CC. Senaste gången vi gjorde det så var det i kvalet förra säsongen och det känns som en evighet sen. Gick till matchen och kände att jag hade den uppladdningen som jag brukade ha och med nya linnen så var jag taggad och tyckte detta skulle bli kul. Sen är det små detaljer som gör att vi inte fick höra nya musiken på uppvärmningen (små detaljer som att Ollie och Issa lyckats bränna musiken på en DVD skiva istället för en CD skiva, hahah) Musiken lånade vi av herrarna som spelade innan så vi var inte musiklösa ändå.

Matchen drar igång och vi spelar inte alls som förra gången. De började att ta ledningen tror jag men sedan kom vi ikapp och gick om och segern kändes aldrig riktigt hotat utan det var en känsla av av att vi skulle vinna hela tiden. Slutresultatet skrevs till 84-65 (20-18, 21-17, 23-20, 20-10)

Ska jag analysera min egen insats denna match så kommer den inte gå till historien, jo kanske som en av de sämre och jag vill verkligen lägga denna match till historien.  Jag blev utfaulad i 4 perioden, visst det kan jag kanske ta. Fast int esättet jag gör det på, det är int ebra någonstans. Nej spelade inte fult eller nått sånt, det var inget sånt. Jag är bara besviken på mig själv. Får tredje faulen i andra perioden, får sitta en stund men får starta efter halvlek. Fick ett par uppmuntrande ord i halvlek och jag gick in med inställningen inga mera fauls nu. HInner kanske spela i 1 min innan jag får en offensiv och får då min fjärde, vet att nu är det bara att gå av. Innan jag går av hinner jag dra i en trea men känslan är ändå lite jaha nu lossnar det lite. Men vet att måste gå av. Får förtroendet att starta fjärde också och säger jag lovar att inte faula (glömde säga peppar peppar ta i trä....) och det gick ju bra NOT! Får ytterligare en offensiv faul, men jag vände mig bara om inside, men då var det bara att gå av.
Sen sitta i ytterligare 10 min men nu med vetskapen om att jag verkligen int ekommer få spela mera var ingen höjdare. Men kan ändå helt ärligt säga att jag tog tag i mig själv och visade nog inte riktigt mina känslor innan matchen var slut.

Tack för stretchingen efter matchen av mina vader, det hjälpte inte bara vaderna men även mitt huvud och visst som jag fick höra, ny match på måndag. De orden betydde mycket!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0