Skuru-Täby
Det blev inte den känslan jag hade hoppats på. Känslan som är större än när Djurgården krossar AIK eller Hammarby. Men känslor var det gott om ändå. Men kan inte beskriva att känslan men är på ett sätt riktigt glad men på ett sätt inte alls. Går inte att förklara, men jag är med facit i hand kanske inte missnöjd.
Vi förlorade med 11 poäng, men med bara någon minut kvar låg vi under med 19 poäng och sen gjorde vi 8-0 på de, viktigt viktigt.
Redan innan vi kom in i hallen fick jag känslan här lira vi för inte så länge sen. Men kunde inte alls koppla när det var. Men när kom in i hallen så insåg jag när det var (tror jag iaf). Förra året spelade vi U22 match här mot Skuru och allt gick vägen för mig kan jag säga. Gjorde en hel del poäng och slog mitt eget poängrekord =) Satte 4 treor och helt ok straffprocent typ 5/7 och slutade på 33 pinnar. Så klart att när man får den känslan innan match så känns det bra. Jag var i något brus ända från uppvärmningen då jag var tvungen att sätta på Ipoden på högsta volym för att överrösta musiken som kom i hallen. Men jag var tvungen att höra en viss låt, Klappa händerna när du är riktigt glad. Lyssnar alltid på den låten innan match och den får mig att bli glad.
Men matchen då!
Ja vi spelade mot Skuru och förlorade med 11 poäng. Vet inte riktigt vad jag ska skriva om matchen, jag vet inte riktigt. Tänker jag på matchen ser jag den som en dröm nästan, men säger det igen tror jag var hög matchen igenom för jag minns F*N typ inte. Vet att vi spelade riktigt bra försvar och det var att slita som gällde under korgarna. Men i anfall gick det inte riktigt som vi ville, vi blev lite stillastående och det ville sig inte riktigt. Men vi kan F*N ta Skuru hemma och underbart skulle vara om vi gjorde det med minst 12 poäng och får inbördes på de. Vi låg under i stort sett hela matchen med ett undantag i 2 eller 3 då vi ledde ett tag med typ 2 poäng. Men med bara några minuter kvar av matchen ledde de helt plötsligt med 19 pinnar och då gör vi 8-0 på de och va skönt.
När matchen avslutades var det som all min spänning släppte och då kommer det känslor fram. Det var så mycket som påverkade hur jag mådde, men egentligen kanske inte mest ledsen utan mest åhhhh. Jag hatar och förlora och detta var en match som jag verkligen ville vinna. Men det hjälpte jätte mycket de orden jag fick höra nästan direkt efter matchen. Kom på det när jag gick till bilen, sa till mamma. Kan egentligen inte var arg för jag är nog egentligen riktigt nöjd med min match. Att jag kan erkänna det för mig själv är ett stort steg för mig själv. Ingen aning om vad jag slutade på, men det är inte det viktiga, det viktiga är känslan.
Bilfärden efter en sån här match brukar vara mycket jobbigare, men idag var jag nästan glad att den tog den tiden det tog att åka hem från matchen. Jag hann verkligen tänka efter och när jag gjort det var jag nog ganska nöjd ändå =)
