När man blir lite större då blir man kär
Idag var min första dag på min vfu (verksamhetsförlagd undervisning). Jag ska vara där i tre veckor till är på en förskola och idag var jag på en avdelning med barn i åldrarna 3-5 men sen ska jag vara på en avdelning 1-3 år. Personalen är jätte trevlig och barnen så söta och gulliga och glada. I dag var mer en dag att lära känna stugan och gården ganska skön dag men oj va fort det gick ändå. De har dokumentation till varje barn i en pärm och efter vi hade varit ute så fick jag titta i en pärm. Tog ner en pärm från en hylla och börja titta. Ganska snabbt kom ett barn fram och ville visa sin pärm. Efter en stund kom en liten kille fram som stott och tittat lite brevid och vill visa sin pärm.
Frågade flickan hur gammal hon var och hon visar upp 4 fingrar. Sen öppnar hon pärmen och säger där är jag, där är mamma, där är pappa, där är farfar, där är farmor. Byter sida och där är jag, där är jag, där har jag ritat kladd, där är jag, där är kladd... Det var mycket där är jag. Inte så konstigt kanske eftersom att detta är en domumentation om de själva. Massa bilder och teckningar som de har gjort. Det är sånt här man minns och kan tycka är kul när man blir äldre. Kommer ihåg en pärm som vi gjorde när jag gick på sexårsverksamhet på dagis, tror den ligger på vinden någonstans.
När vi sitter där och tittar i pärmarna kommern en annan kille fram och säger varför har du en papegoja på dig. På min tröja har jag två underlater. Han frågade vad de hette och sa jag vet inte? Vad tycker du? Han titta lite frågande på mig och peka på den gula och säger den skulle jag vilja vara.
Barn komme med så gulliga kommentarer. Samtidigt så sitter två flickor och en pojke vid ett litet bord och riter. Killen frågar flickan om hon var kär, nä det var hon inte, inte han heller. Men han sa när jag är lite större då kommer jga bli kär i en flicka. Ja för det brukar hända när man är lite större då blir man kär. Ja men då vet man det när man blir stor då blir man kär.
