Vaknar till liv igen

Det var lite läskigt att vakna till liv igen. Först viste jag nämligen inte om jag hade drömt att jag varit uppe och gått eller om jag verkligen hade gjort det. Var tvungen att fråga sjuksköterskorna när de kom med dropp och någon medicin. Det var ingen dröm. Jag hade varit uppe och knatat. Jag kommer ihåg att jag vaknar och tänkte jag måste gå på toa, tar på mig de blåa plastssockarna och går upp ur sängen och fram till toan, det är kö. istället ställer jag mig vid disken och där frågar sköterskan hur jag mår, inge bra och de följer mig tillbaka till sängen. Då får jag dropp och medicin sen somnar jag om och sover en bra stund till. Ett tag visste jag inte om det var en dröm eller ej men det var lite läskigt för var helt borta egentligen.
Som Susan sa tänk va mycket de får se och höra folk svamla när de kommer från narkosen. Hahah Kul att man kan roa någon ibland iaf.
Efter ett par timmars till sömn så vaknar jag äntligen till liv ordentligt. Då har jag redan sett de skicka hem två män som låg i samma rum som oss andra och vakna upp. Nu var det bara jag och en till dam som låg kvar, hon mådde nog inte riktigt bra heller. I början mådde jag inte så illa, det var värst efter jag vaknat till liv. Uch och fy!
Men kräktes bara en gång på sjukan, sen fick jag för första gången sen kl 23.00 dagen innan äta två ostmackor och dricka lite funlight och då var klockan 14.30 Sen prata jag med läkaren och sen kom mamma och hämtade mig. Hade inte åkt mer än 200 m innan jag säger till mamma stanna bilen, jag mår inge bra. Sen ingen efter 2 min sen tog det 10 min innan nästa gång och sen ytterligare 10 min och då var vi nästan hemma och då tyckte jag lite synd om mannen som stod ute och rökte. Ojoj inte en så trevlig syn han fick, men vad gör man. När jag äntligen kom hem kunde jag sedan dricka lite nyponsoppa och lite avslagen Cola. Inga fler spyor där inte, blev bara två och det räckte gott och väl. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0