Tur att det är kallt ute
Imorse vakna jag till ordentligt när telefonen ringde halv 8. Jag tycker inte om när det ringer så tidigt, får en obehaglig känsla då att det har hänt något. Det handlar bara inte om att jag blir väckt utan det är andra saker, men det får bli en annan gång.
Jag hör bara mamma och pappa prata om något som är trasigt och inte funkar och bara hoppas att inte det är strömmen eller nått. Tänker bara åhh hoppas duschen funkar, jag ska duscha. Reflekterar inte över att lamporna lyser i hallen eller så. När jag har duschat och kommer ner till frukosten så frågar jag varför pappa ringde. Får höra att kylen är paj. Åhhh.
Filmjölken var jummen, vilket inte var gott.
När jag satt och åt mat kom mamma och pappa kom hem efter att ha varit och kollat på kylskåp. Hur gick det då, har ni köpte något? Ja jo det hade de gjort men vi får inte det förrän nästa torsdag. Jag tänker det är ju imorgon, men nej om en hel vecka. Vi kommer inte ha ett fungerande kylskåp på en vecka. All mat som stod i kylskåpet står nu i förrådet och det är tur att det är kallt ute så det är kallt i förrådet. Vad skulle vi annars ha gjort om det typ var sommar? Levt på burkmat i en vecka?
När man tänker på detta inser man hur bra man har det egentligen, att man i vanliga fall bara kan ställa i mat i en kall kyl och den håller. En sak är i alla fall säker jag kommer dricka så mycket mindre mjölk denna vecka, ja av ren lathet för kommer inte orka gå ut i förrådet hela tiden.
