Jag vill bli riktigt kär!
Igår så hade jag ett riktigt bra samtal med ML om kärlek. Vi pratade om allt möjligt men som har med kärlek att göra. Att man vill bli kär liksom. Men mest om lycklig kärlek för det är det man vill att det ska vara nu. Hitta någon som man kan dela allt med, någon som tycker om en för den man är. Att bli kär och att det är ömsesidigt. Det ska vara lyckligt kär inte olyckligt kär. Det vill man inte, det är inte så roligt.
Men kärlek kommer liksom inte bara sådär, inte direkt att man går in på ICA och säger hej jag undrar vart kärlek finns. Ja hyllan efter mjölken där står den.
Man kan inte gå på jakt efter kärleken, man får inte skrämma den. Den måste finna oss när vi är som mest lämpliga för den. Men när är man det då? Det är det man inte vet. Ja och det är det som är det jobbiga. Ja och man kan inte få sig själv att bli kär, man bara blir det. Ja och det är väl det som är det jobbiga ibland också att man bara blir det. Men kanske är det just det som utmärker själva kärleken?
Att vara kär är som att leva i ett lyckobrus, att sväva på moln och det är en härlig känsla. Men det är kanske det värsta med den också att den bara kommer att man inte kan styra över den, den bara slår till. Men kanske det som är hela grejen med det, att det är en sån speciell känsla, en underbar känsla. Kanske är tur att man inte kan hitta den hursomhelst, för då hade det ju inte varit något speciellt.
Vill hitta den där perfekta killen, eller egentligen är han inte perfekt för då är det ju något knas. ML sa de rätta orden, perfekt på det sättet att allt inte är perfekt men funkar ändå .
