Hemmapremiär
Så igår spelade vi hemmapremiär mot Central hemma. Vi spelade nere i 5an och det kändes på stämningen i truppen att det var lite extra att det var första hemmamatchen.
Vi börjar med ett bra tryck på planen och efter första perioden så leder vi med 25-8 andra fortsätter vi med samma tryck framåt men släpper lite mer bakåt men vinner perioden med 28-17 och vi går med en halvtidsvila med 53-25. I det långa smala omklädningsrummet som vi kom in i så pratade vi om att hålla upp tempot hela matchen nu och att det inte blev som mot Uppsala där vi släppte på det lite och lät de komma in lite i matchen. Denna match skulle vi hålla upp tempot hela matchen. Vi går ut i tredje perioden på plan med 4 spelare, var är våran nya finska fläkt? Hon fyller på vattenflaskan och har inte kommit tillbaka, haha. Så bli att stoppa in en femte spelare snabbt. Vinner tredje och även fjärde perioden med siffrorna 23-14 och 26-18 och matchen slutar 102-47. Skönt med en storvinst speciellt mot ett lag som vi trodde skulle bli lite tuffare motstånd.
Mina egna tankar efter matchen ändrades under kvällen, så kan jag kort säga. Efter matchen var jag grymt besviken och kände trots en stor vinst att det inte var kul. Foten höll ju men varför fick jag inte chansen då ändå, säg inte att det är så bra om man ändå inte får chansen igen. Under kvällen senare så fick jag lite svar på olika funderingar som jag hade kring detta och utan att ens fråga. Det kom bara sådär och det kändes skönt och jag kunde se på det hela med andra ögon och kanske t.o.m. kanske förstå lite grann.
