Det är med en klump i halsen....
Det är med en klump i halsen jag tänker på e.m besök. Jag är lite nervös faktisk hur allt ska gå, hur ska jag reagera, vad ska jag säga?
De jag har lyckats prata med hjälp mig en massa och de har inte dömt utan bara hjälp mig med mina känslor. Det finns kanske ingenting de kan säga för att göra det bättre och ingen kans faktiskt förstå om man inte varit där själv. Men de råd jag har fått att bara vara där och finnas till jag tror att de är de jag ska lyssna på och hoppas att det hjälper att bara komma dit nu idag. Jag vet inte vad jag ska säga mer än att SÅ HÄR FÅR MAN INTE GÖRA! men det är du nog medveten om egentligen. Jag kommer finnas där nu för dig precis som innan och min dörr är alltid öppen.
Pappa sa till mig igår när jag berättat, att nu går du och tränar ändå. Det gör dig bättre och det tror jag hon vill att du gör. Hade ett känslosvall innan jag kom in i hallen och precis innan träningen också. Vi började leka under träningen och det var skönt att börja lite avslappnat. Resten av träningen flöt bara på och jag tror det var länge sen jag tänkte så lite under en träning. Vill hitta samma känsla på söndag borta mot Uppsala att inte tänka för så mycket lättare det är då. Ska försöka hitta samma känsla men vill inte hitta känslan pga känslosvall.
Vaknade inatt kl 5 och kunde inte sova, efter en timme gick jag upp och skrev ut ett kort Lukas, han saknar dig så ska du veta och vem blir inte glad av att titta på honom. Sen la jag mig och läste 40 min och sen somnade jag till vid 7 tiden igen. Vaknade upp vid 11 av att hemtelefonen ringde. Skönt att jag kunde ta igen de vakna timmarna i natt.
Jag har hela tiden vetat att jag skulle besöka dig om du så klart inte sagt blankt nej, jag har inte tvekat en sekund även om jag är lite nervös inför det. Jag tror det lättar när jag får träffa dig. Du behöver inte säga nått om du inte vill och jag tänkter inte säga nått om du inte vill. Men jag kommer vara där för dig.
De jag har lyckats prata med hjälp mig en massa och de har inte dömt utan bara hjälp mig med mina känslor. Det finns kanske ingenting de kan säga för att göra det bättre och ingen kans faktiskt förstå om man inte varit där själv. Men de råd jag har fått att bara vara där och finnas till jag tror att de är de jag ska lyssna på och hoppas att det hjälper att bara komma dit nu idag. Jag vet inte vad jag ska säga mer än att SÅ HÄR FÅR MAN INTE GÖRA! men det är du nog medveten om egentligen. Jag kommer finnas där nu för dig precis som innan och min dörr är alltid öppen.
Pappa sa till mig igår när jag berättat, att nu går du och tränar ändå. Det gör dig bättre och det tror jag hon vill att du gör. Hade ett känslosvall innan jag kom in i hallen och precis innan träningen också. Vi började leka under träningen och det var skönt att börja lite avslappnat. Resten av träningen flöt bara på och jag tror det var länge sen jag tänkte så lite under en träning. Vill hitta samma känsla på söndag borta mot Uppsala att inte tänka för så mycket lättare det är då. Ska försöka hitta samma känsla men vill inte hitta känslan pga känslosvall.
Vaknade inatt kl 5 och kunde inte sova, efter en timme gick jag upp och skrev ut ett kort Lukas, han saknar dig så ska du veta och vem blir inte glad av att titta på honom. Sen la jag mig och läste 40 min och sen somnade jag till vid 7 tiden igen. Vaknade upp vid 11 av att hemtelefonen ringde. Skönt att jag kunde ta igen de vakna timmarna i natt.
Jag har hela tiden vetat att jag skulle besöka dig om du så klart inte sagt blankt nej, jag har inte tvekat en sekund även om jag är lite nervös inför det. Jag tror det lättar när jag får träffa dig. Du behöver inte säga nått om du inte vill och jag tänkter inte säga nått om du inte vill. Men jag kommer vara där för dig.
Kommentarer
Trackback
