Ska jag glädjas eller blir jag besviken igen?

Idag pratade jag med en kompis som jag inte pratat med på länge. Vi träffades en sommar och får väl tacka två personer egentligen som verkligen fick mig att ta första initiativet till att hela sommaren blev som det blev. Först en servitris som fick mig att börja prata med personen från första början, tack tack. Det var nu ungefär två år sen vi kollade på Sverige-England och det var väl en av de första kvällarna vi egentligen snacka, men tyvärr kommer jag inte ihåg vad gult- och rött kort heter men något på jakarta (stavning?) tror jag. Sen får jag ta och tacka en gammal vän för att du verkligen fick mig att gå och prata med killarna överhuvudtaget dagen innan midsommar. Ja vad ska man säga utan den kvällen på rangen men ca 12 hinkar hade inte sommaren blivit som den blivit ändå.


Men sen måste jag ju säga att det finns en person som analyserat fram och tillbaka med mig och tur att jag hade dig då och även nu.


Datorn stod igång och jag gjorde ingenting då jag hörde att den ringde och kollar och kunde knappt tro det var sant när jag såg vem som ringt, han var ju offline? Så jag ringde upp men inget svar och testar att skriva Hi och får svar på en gång. Snacka om chock, men kul klart man blev glad. Efter ett tag så körde han inte som offline heller utan som tillfälligt borta. Men vi snacka i ca timmen och visst tiden bara rinner iväg när man sitter framför datorn.

Frågan är nu bara om jag ska våga tro på det du sa är det säkert att du kommer tillbaka till Sverige och hälsar på. Det skulle vara så kul, men kommer nog inte tro på det riktigt förrän jag får se biljetten eller får en tid då du kommer. Nu har du visserligen sagt ett datum när du kommer och när du åker hem och visst jag måste ju tro på dig, kan inte annat göra. Du lät helt annorlunda denna gången än de andra gångerna du pratat om att komma och hälsa på. Så snälla gör inte så här mot mig nu om du inte menar det, jag orkar inte det. Jag skulle ju ha en känslofri sommar och hur blir det om du kommer hit igen jag ska inte riva upp känslor. Nej och jag ska komma ihåg att du har aldrig gjort något dumt mot mig, du har aldrig svikit mig egentligen. Vi hade en oförglömlig sommar visst och jag har ingen rätt att var sur nej. Så nu ska jag glädjas åt att du kanske kommer hit igen.


Du pratade så annorlunda idag än de andra gångerna vi snackat och det var precis som det var den sommaren då allt var lätt bara, så snälla gör inte så här nu om du inte menar det.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0