Stanna hos mig för alltid Lukas och jag saknar dig Molly.
Vi har haft hund sedan jag kan minnas nästan eller så känns det. Molly var född den 3 april -89 och Lukas är född runt det datumet men -99. Det skiljer nästan exakt 10 år mellan de. Molly gick bort 98 och det tog inte många månader knappt ett halv år tror jag innan vi hade fått Lukas hem till oss. Han ersatte inte Molly och det skulle han aldrig kunna göra. Molly var Molly och Lukas är Lukas. De är ganska lika men ändå så otroligt olika men det gör ingenting och det är egentligen bara bra för jag älska de lika mycket ändå.
Molly var en liten, svart labrador med en enorm egenvilja, hon visste vad hon ville. Hon sa (skällde) nästan aldrig. De gångerna hon gjorde de var ibland på landet när någon gick förbi nere på vägen, hon försvarade tomten och sen fick inte andra hundar gå för nära bilen. Annars aldrig, jo pappa har berättat om när de var ute med hemvärnet och låg ute på träning på natten. De skulle försöka smyga sig närmre de, då hade hon låtit som om åskan hade gått, det var ett dovt dovt muller som hördes. Ja jag skulle då inte vilja smyga på henne.
Annars viftade hon alltid på svanen och kom alltid glatt och hälsade på en när man kom hem från skolan. Hon älskade mat och åt nästan allt, tom sallad med undantag för Isbergssallad den petade hon bort. Annars var hon en liten dammsugare och tappade man mat på bordet gick det 5 sekunder sen var den borta. Men sen lärde hon sig också vissa knep, som när farfar gick ut i köket i Torekov följde alltid Molly med och man hörde nästan alltid -Oj jag tappa en bit korv (eller en bit bröd). Hon var ju inte dum.
Glömmer aldrig den dagen pappa var tvungen att åka iväg med henne, även om det nu är 10 år sen snart. Saknar dig Molly och älskar dig för alltid.
Lukas du var så söt nu du var liten och du är fortfarande lika söt men inte lika liten. Lukas mitt lilla muskelpaket, en stor svart labrador, ja du väger väl ca 10 kg mer än Molly gjorde. Så olika ni är, tex du är inte allt så glad i mat. Nej det ligger tre röda saftiga lövbiffar på diskbänken och du väljer att sno kniven som ligger brevid, knäppis. Min fjärrkontroll har du tagit säkert 1000 gåner, hahah och alla dina "byten" hittar man på samma ställe, bakom bordet. Du biter inte sönder saker bara ska ha de där.
Men du gör mig lite nervös ibland, för ibland när man kommer hem får man ropa på dig din slöfock för att du ska komma och hälsa när man kommer hem. Jag blir ju nervös att du inte ska komma en dag utan ligga kvar i soffan.
Älskar dig så och vad skulle jag göra utan min egen lilla nallebjörn, världens gosigaste hund. Lämna mig inte nu, du har många år kvar.
